Efter nästan två år av tävlingsuppehåll var det i helgen dags igen! Två år kantrade av livets goda med allt vad det innebär att bli förälder men också de baksidor föräldraskapet för med sig i form av sömn- och tidsbrist.

För ett år sedan fick jag även diagnosen Morbus Crohn som är en kronisk tarmsjukdom. Under 2017 blev mitt tillstånd värre och jag blev akut inlagd på sjukhus med tre stopp i min tunntarm och i februari blev jag sedan opererad för att avlägsna en bit av mina tarmar.

Men sedan mars i år är jag återigen igång med träningen på allvar och nu var det alltså dags att testa formen efter ungefär fem månaders träning och återuppbyggnad. Och inget sätt vore bättre än ett Ironman-event på medeldistans; nämligen Ironman 70.3 i Jönköping. Alltså 1,9 km simning, 90 km cykling och 21,1 km löpning.

Vi åkte ner hela familjen på fredags eftermiddagen och spenderade lördagen med att förbereda inför loppet och strosa runt i staden tillsammans med Mikael Kjellander och hans familj. Efter ett par rejäla skyfall var cykel och växlingspåsar incheckade och jag kunde ”typ” slappna av… Vi var totalt åtta personer från Julita Triathlon som skulle köra loppet. Kvällen innan samlades vi för lite peptalk!

Vädret växlade om till strålande sol lagom till proffsen startat strax innan nio på söndagsmorgonen. Motionärerna självseedade sig och efter att de snabbaste deltagarna började simma prick 09.00 gick jag ner i vattnet klockan 09.15 och påbörjade simningen. Jag hade svårt att uppskatta hur jag låg till formmässigt innan men målet var någonstans att göra loppet under 6 timmar. Enligt den tidsplanen ville jag gärna klara simningen under 40 minuter.

Det finns inte mycket att orda om kring simningen, det var en tämligen normal triathlonsimning med hetsiga (manliga) deltagare som gick ut stenhård från första metern för att sedan, efter ett par minuter, övergå till bröstsim och efter ytterligare ett par minuter varva grodsimmandet med sick-sack-crawl kors och tvärs över simsträckan. Vissa satsade nog på att få ihop en hel Ironman-simdistans och det är ju en prestation i sig… Jag känner mig nöjd med mina stabila 39 minuter och enligt min Garmin-klocka simmade jag oförskämt jämt och rakt!

Jag klev upp på rampen efter simningen och gick de första 20-30 metrarna innan jag började jogga till växlingsområdet. Jönköpingsloppet har troligtvis en av världens (!?) längsta T1-sträckor på drygt 500 meter, men jag drogs inte med i hetsen utan joggade lugnt till växlingsområdet. Steady wins the race!

Bra växling och upp på cykeln! Jag hade hört att det väntade en tuff cykelbana med mycket klättring första 3-4 milen. Jag hade därför bestämt mig redan innan för att ta det luuuugnt i början och öka sakta med säkert. Det kändes som att jag blev omkörd av varenda sick-sack-simmare som nu pressade på rejält upp för backarna. Men jag lät mig inte dras med – jag ville inte riskera att bränna mig så här tidigt!

Mycket riktigt började stigningarna avta och det bjöds nu på både utförs- och uppförsåkning. Jag ökade intensiteten lite efter varje mil och det kändes som att det gick fort utan att jag på något sätt överpresterande eller riskerade att vägga. Jag rullade i de flesta nedförsbackar för att samla kraft och gjorde inga dumma omkörningar eller spurter. Faktum är att jag större delen av cyklingen verkligen njöt och kände hur mycket jag älskar att cykla! Det är kanske ett tecken på att jag tog det lite väl lugnt… Enligt min Garmin-vän på handleden snittade jag strax under 32km/h på cykeln. Det är exakt samma fart jag höll på min senaste medeldistanstävling för två år sedan (i Vansbro). Det fina i kråksången är dock att Jönköping har mer än 4 gånger fler höjdmeter vilket gör den här cyklingen till en av mina bättre tävlingsprestationer. Målet var att klara cyklingen på 3 timmar, men jag kom in till T2 redan efter 2:51. Vilket comeback! :)

Efter en snabb T2 gav jag mig ut på löpningen. Här finns det att jobba på…! Redan vid första vätskedepån fick jag stanna och ta ett långt toalettbesök. Det var väl i och för sig ganska oundvikligt med min opererade mage. Jag började trots allt må illa redan 20 minuter in på cyklingen, trots att jag skött min nutritionsplan prickfritt. Detta illamående är nog något jag kommer att få leva med med min mage, så det är bara att ta lärdom och finjustera näringsintag så gott det går.

Det gick tungt att löpa. Jag hade hoppats på att lunka runt i åtminstone 5:40-tempo men jag märkte snabbt att det inte funkade. Blev istället 6:00-tempo som kändes helt OK och som jag sedan kunde hålla resten av loppet. Efter ett par snabba stopp på grund av brännande svullna fötter (åtgärdat med att slänga av strumporna efter första varvet) blev sluttiden 2:07 på löpningen. Det får jag faktiskt vara nöjd med, löpningen har inte riktigt släppt än (till skillnad mot simning och cykel) efter att jag börjat träna igen.

Här får jag ta med mig de bra sakerna; som att jag aldrig promenerade eller stannade under löpningen. Bortsett från när jag drack i vätskedepåerna och stoppet på toaletten det vill säga. Men en löptid under 2 timmar hade ju ändå känts lite bättre för egot…

Jag sprang lycklig och nöjd över mållinjen efter 5 timmar och 46 minuter. Helt klart en av mina bättre prestationer och med tanke på mina förutsättningar kanske mitt bästa lopp hittills.

Drömmen är att med lite träning kunna dubblera sluttiden på Ironman i Barcelona den sista september.

 

 

 

 


Resultat

Simning: 39:10 min med placering 59/121 i min AG
T1 (första växlingen): 6:16 min med placering 48/121 i min AG
Cykling: 2:51:15 tim med placering 61/121 i min AG
T2 (andra växlingen): 2:25 min med placering 37/121 i min AG
Löpning: 2:07:29 tim med placering 93/121 i min AG
Totalt: 5:46:33 tim med placering 68/121 i min AG.

Kategorier: Triathlon

Relaterade inlägg

Triathlon

Race report: Ironman Barcelona 2017

Den 30 oktober var det så dags igen, nästan exakt två år efter min första, att genomföra ännu en Ironman. Även denna gång bar flyget av mot Spanien, men nu mot den lilla staden Calella Läs mer…

Triathlon

Ny tävlingsdräkt

…eller rättare sagt nytt tryck! Nu har jag mitt namn och nationalitet på dräkten. Premiär på Ironman 70.3 Jönköping i helgen! Tack Profeel för hjälpen med trycket.